du var min bästa vän.
bästa vänner gör inte så här mot varandra, ja litade på sig när du sa allt det omhan, jag berättade allt hur jag kände mig, du lyssnade och hjälpte mig så gott det gick, men mot kvälle var du inte så mycket till hjälp, du sårade mest, jag har aldrig trått att du skulle göra så här, du har alltid sagt att du finns vid min sida, känns bara som du ha sagt massa som du inte håller,
du ljuger ju fan att du ska träffa andra tjejkompisar, så träffa du han
så jävla patetisk.
förrut fick du mig att må bra varenda dag, men justnu känns allt tvärtom. du får mig att må dåligt.
jag sa att jag inte kan leva utan dig, och det kan jag inte,
eftersom jag inte har dig längre.. vet jag inte vad jag ska göra,
orka iaf inte med allt detta, vill fan bara bort härifrån..
jag vet att detta låter patetsikskt men jag säger bara vad jag tycker,